Tänka om...

Jag började styrketräna när jag var 16 år. Före det hade jag sysslat med bland annat friidrott, fotboll och rodd.

På bara fem år förvandlade jag min kropp från 70 kilo till 100 kilo muskler. Min värld kretsade runt styrketräning. Men när jag var 25 år började skadorna komma. Först pajade ena axeln, det tog två år innan den blev bra. Sedan fick jag ljumskbråck och till sist gav den ständigt krånglande ryggen upp kontraktet.

Magnetröntgen visade massivt diskbråck i nedre ryggen.

Jag försökte rehabilitera skadan men inga fysikaliska behandlingar hjälpte. Då var det inne att prata om de "djupa" mag- och ryggmusklerna. Det var inte nytt för mig. Rörelser för de sk djupa musklerna hade redan länge hört till mitt träningsprogram.  Jag provade också österländska rörelseformer som tai chi och qigong. Men hur jag än försökte ville inte den besvärliga kramp jag hade i ryggmuskelrna ge med sig.

Till sist bestämde en kirurg att vi opererar ryggen. I det skedet var jag krokig som en gammal ek. Krampen i ryggen gjorde att jag inte kunde gå rak.

Genast efter operationen bestämde jag mig för att bli expert på ryggen. Jag intervjuade ryggexperter och läste deras forskning. Det stod snabbt klart för mig att ingen riktigt vet vad ryggproblemen beror på och vad man ska göra åt dem.

Läkaren Antti Heikkilä var den som fick mig att tänka om. Han talar om rörlighet framom styrka. Han är också övertygad om att psyket har stor betydelse vid uppkomsten av ryggbesvär. Stress gör att musklerna styvnar till vilket leder till sämre blodcirkulation och syrebrist.

Mitt sökande efter en metod som behandlar människan som en helhet hade börjat. Det var då jag hittade Thérèse Bertherats anti-gymnastik.

Jag förstod att jag stod vid ett vägskäl.

Antingen kunde jag fortsätta som förut, tro på träning och fysikaliska behandlingar och acceptera att min rygg aldrig blir riktigt bra. Eller så kunde jag ge mig in på en ny väg, en väg som jag visste att blir givande, men också lång och tung. Jag valde den senare vägen.

Med hjälp av anti-gymnastik började min kropp sakta men säkert hitta sin riktiga balans. Stelheten i ryggen och nacken började ge med sig, nervkänningarna jag hade i vänstra benet blev först värre men försvann sedan. Men det intressantaste var den psykiska förändringen som arbetet med kroppen förde med sig, jag kände mig mycket starkare.

I dag leder jag grupper i anti-gymnastik. Jag är den enda i Finland som gått igenom Thérèse Bertherats skola. Jag är utbildad av henne och hennes medarbetare Marie-Louise Stagh-Lopez, bägge sjukgymnaster med lång erfarenhet.

Det är en lång och krävande utbildning. Du kan läsa mer om den och Thérèse Bertherat på www.antigymnastique.com.